Vår första horntools hero, Nikolai Fromm, befinner sig just nu på sitt livs äventyr: han reser med sin ombyggda BMW X3 från Tyskland till Ghana och tillbaka igen. Här kan du läsa mer om hans overlanding-äventyr och bakgrunden till det. Just nu har han redan tillryggalagt 8 900 kilometer och befinner sig i Guinea. Om allt går enligt plan kör han in i Ghana i början av juli. Han har redan hunnit uppleva en hel del på vägen: från neongrön diesel och kraftiga oväder till en bärgningsinsats – han hör av sig med en uppdatering från öknen.
Första etappen: Från Italien till Marocko
Överfarten från Italien till Marocko tog hela 50 gungiga timmar. Redan under båtresan stod det klart för Niko: ”Jag vet nu i alla fall att jag definitivt inte kommer göra en så lång överfart igen”. Väl framme i Marocko välkomnades Niko av fyra dagars kraftigt regn, så han spenderade de första dagarna inne i bilen.
Därefter var det äntligen dags att utforska nya platser. I Marockos gröna norra delar spenderade han nätterna vid avlägsna sjöar och gjorde små vandringar, innan resan fortsatte längs Atlasbergen mot öknen. Totalt genomförde han tre flerdagarsturer på egen hand genom öknen och körde över 1 000 kilometer offroad över sand och sten. "Höjdpunkten här är definitivt de stora sanddynerna vid Merzouga", berättar han.
Nästa mål: Dakar, Senegal

Härnäst väntade nästan 1 500 km till den mauretanska gränsen. Eftersom vädret fortfarande var ganska stormigt och sanden gjorde körningen till en rejäl utmaning, beslutade han sig för att avverka den sträckan så snabbt som möjligt.
Något som förvånade Niko var att vägkvaliteten var förvånansvärt bra och bitvis till och med kunde mäta sig med den tyska autobahn. Efter tre långa kördagar nådde han gränsen en söndagsmorgon. Efter att ha passerat gränsen möttes han av Afrikas längsta tåg, som transporterar järnmalm från inlandet 700 km tvärs över Sahara till kusten.
Från Gambia, tillbaka till Senegal och vidare till Guinea-Bissau

Efter några dagars avkoppling i Dakar, Senegal, och en service av bilen inkl. oljebyte samt rengöring av luft- och kupéfilter, bar det av igen med nya matförråd, färskt dricksvatten och full tank ut ur huvudstadens trafikkaos.
Tvåfiliga vägar blev snabbt 4- till 5-filiga. ”Alla kör bara där det går snabbast för stunden, utan att ta hänsyn till andra. Att ta sig fram säkert här kräver full koncentration”, konstaterade han.
Nästa mål var Gambia. På grund av de extremt höga temperaturerna på över 45° dagtid och 35° på natten, beslutade han sig efter två dagar för att köra söderut tillbaka till Senegal för att ansöka om sitt visum till Guinea-Bissau. Processen för detta var enkel:
- Gå till ambassaden
- Lägg pass och pengar på bordet
- Vänta i 5 minuter
- Gå därifrån med färdiga visum i passet
Totalt spenderade han fem dagar i Guinea-Bissau – precis vid havet, där han träffade andra resenärer och på sin sista dag kunde använda sina kunskaper aktivt vid en bärgningsinsats i sanden. ”Ett italienskt par som bodde här i Guinea-Bissaus huvudstad hade kört fast på stranden. Dessutom hade fyrhjulsdriften på deras Nissan Patrol gått sönder. Lokalbefolkningen kunde inte riktigt hjälpa till och gjorde det bara värre, så att bakre differentialen till slut nästan rörde vid sanden. Med lite grävande och mina räddningsbrädor kunde jag efter några timmar få loss bilen och köra upp den från stranden”, minns Niko.
I Guinea-Bissau började äventyret på riktigt: asfalten blev allt glesare och potthålen allt fler. Bitvis var huvudvägarna inte mer än sparsamma grusvägar. Dieseln som erbjöds hade en märklig neongrön färg och övertygade inte Niko direkt. Han hade dock inget val, hällde i lite dieseltillsats i tanken och körde vidare. Samma natt överraskades han av ett våldsamt oväder – hans sovplats stod flera centimeter under vatten och han var tvungen att flytta bilen mitt i natten.
Inresa till Guinea

Gränsövergången till Guinea gick, precis som alla andra gränser hittills, utan problem. Ändå blev vägarna allt sämre och det sanna offroad-äventyret tog vid. Det innebar bland annat kraftigt urspolade vägavsnitt, ojämn terräng, stora stenar och över 20 cm djupa vattenpölar. Vägen efter gränsen liknade stundtals mer en flodbädd och sträckte sig över 40 km fram till den första staden. En annan höjdpunkt på detta avsnitt var två vattenfall som han, bortsett från några få lokala invånare, hade helt för sig själv. ”På kvällen kunde jag ta spektakulära bilder med min drönare. Efteråt tog jag ett uppfriskande bad vid vattenfallet”, berättar Niko.
Den efterföljande vägen till Guineas huvudstad var utmanande: över 160 km av de totalt 360 kilometerna var i mycket dåligt skick. Bitvis kunde Niko bara köra 20 till 30 km i timmen, varför han delade upp sträckan på tre dagar. Potthålen var stundtals över 10 cm djupa och sträckte sig över hela vägbanan. Det var först de sista 200 kilometerna som var nyasfalterade och därmed i gott skick.

För tillfället har han suttit fast i en vecka i Conakry, Guineas huvudstad, och väntar på sina visum för de kommande länderna. Processen här är betydligt mer omfattande än ansökan för Guinea-Bissau. För ett visum till Elfenbenskusten och Ghana krävs en resplan, ett brev till ambassadören, en egen presentation, bankutdrag, betalningsbekräftelse samt hotellbokningar – totalt över 25 sidor.
Den planerade inresan till Ghana ska ske redan i början av juli 2024 – vi väntar med spänning på att se vad som väntar Niko härnäst och önskar honom fortsatt god och framför allt säker resa!
Om du vill följa hans äventyr hittar du spännande inblickar på hans Instagram-profil _nfphotography_ eller på hans YouTube-kanal.
Vill du bli nästa horntools hero och berätta din historia? Hör gärna av dig till oss på adventure@horntools.com.
































Lämna en kommentar
Alla kommentarer modereras innan de publiceras.
Denna webbplats är skyddad av hCaptcha och hCaptchas integritetspolicy . Användarvillkor gäller.